Så fint.

Hur börjar man skriva när det är så galet mycket känslor och saker på gång?! Jag har ni tagit ett stort steg i mitt liv, sagt upp mig från Dog Planet och det är verkligen delade känslor. En tomhet och saknad att inte dagligt träffa mina fina vänner och kollegor Soffan och Julia, alla dagishundar där mina favoriter blir tunga att lämna. Samtidigt som jag känner saknad och en tomhet känns det så självklart, självklart att flytta ner till Katrineholm och börja ett liv tillsammans med Fredrik i ett nytt hus med våra hundar. Tänk att somna och vakna med världens finaste och bästa kille, ta hand om hundarna tillsammans, ha ett liv tillsammans. Det ska bli helt fantastiskt ❤

wpid-4-lizz.jpg

Foto Louise Karlgren

Lizz ögon känns inte som att dom har försämrats under våren men ser bra är absolut att överdriva. Sista veckan nu som hon behöver bo i Stockholm, sen blir hon husses hund tills jag och Min flyttar ner 1 Juli. Att ÄNTLIGEN kunna erbjuda Lizz ett liv på landet på heltid, det är ren jävla lycka i mitt matte hjärta. Hela tiden varit mitt mål och nu är det vara en dag kvar i stressen. Jag kommer självklart sakna min lilla Luz massor men vi har varit ifrån varndra rätt mycket under vinter/vår och se hur bra hon trivs på landet får mig att inte alls få skuldkänslor utan tvärt om, varm och glad att jag och Fredrik kan erbjuda det bästa för min prinsessa ❤

received_10209259427987717.jpeg

Foto Julia Indergand

Min växer och utvecklas hela tiden och hon var verkligen växt in i mitt och Lizz hjärta. 6 månader idag och väger 12 kg så ingen stor tjej. Varit rätt sparsamt med träning men desto mer vardag och bygga en bra relation. Nu känns Min rätt mjuk och lite spökig men sånt som kommer nu kan jag tänka, ingen ursäkt bara en spark i baken att finnas för henne och vägleda.

Om dryga två veckor åker vi till Norge och får lite hjälp med vallningen. Det lilla jag sätt gillar jag skarpt, nu vill vi bara ha lite övningar och hjälp att komma igång. Utvecklas tillsammans hos fåren med min lilla valp ska bli så förbannat roligt.

Mina tjejer

Lizz och Min ❤ Vet inte hur jag ska beskriva mina älskade tjejer. Lizz tar livet med valp fantastiskt bra, är tydlig, tålmodig och leker sen två veckor tillbaka med Min både inne och ute.
Att se hunden som jag trodde jag skulle behöva ta bort i vintras leka med min lilla valp är en obeskrivlig känsla, mitt hjärta slår lite extra fort och jag kan inte sluta titta på dom, leker så fint och trivs i varandras sällskap.

image

image

Mina hjärtan ❤ Om man bara kunde förklara för dom hur fantastiskt mycket dom betyder för mig ❤

Gör det bästa för tanten!

Tanten Luz. Tänk hur en hund kan väcka så mycket känslor, det går inte att kontrollera utan bara kommer. Jag vet att Lizz ögon kommer bli sämre, men nu börjar det märkas. Första gången det blev tydligt var för tre veckor sen, jag fick en klump i bröstet och det gjorde så ont i hjärtat! Lizz älskar livet på landet och det är det jag ska erbjuda henne, tyvärr kan inte jag erbjuda det just nu idag men mina älskade vänner ska hjälpa mig att ge Lizz en pause i Stockholms livet, Anna och Åsa ni är guld värda ❤ ❤

Jag längtar så tills jag och Fredrik kan erbjuda det liv Lizz älskar, förmodligen bara månader kvar nu. Säga att jag längtar är så, jag har aldrig velat något sådär mycket, tänk att ha en vardag med våra fyra fina.

img_20151212_213040.jpg

 

Kaos

Har tusen saker jag skulle kunna skriva om, men allt bara väller över. Väller över av alla känslor som finns, längtan, lycka, saknad, frustation, kärlek, orolighet och allt där emellan står jag.

Harpo har nu kommer in i mitt och Lizz liv och helvette vad jag tycker om våran prins. Han är genuin på ett sätt jag inte riktigt kan förklara, han är en kille som sprider massa kärlek och busighet. Min prins kommer bo hos oss tills juni 2016 och sen ska han flytta hem igen, vi njuter så länge vi har han!

Nästa tillskott, valpen! Lass är TOK stor och nu är det inte långt kvar. Väntan just nu är psykisk terror, jag hoppas och hoppas varje dag och Alex uppdaterar  övertaggad valpköpare, bästa uppfödaren!!! Vill se bilder, hur ser dom ut, hur många tikar respektive hanar är det, längtar helt sjukt mycket. Vill köpa halsband, vill anmäla oss till tävlingslydnadsvalpkurs, mysa och träna massor!!!

Lizz, min älskade prinsessa ❤ Inte märkt någon försämring av ögonen och med Lizz njuter jag varje dag, att inte veta vad som händer i framtiden är tungt men jag bryter ihop och kommer igen! Se Lizz springa och leka med dagiskompisarna och våran prins, träna och hon försöker helhjärtat hela tiden, då njuter jag och mitt hjärta slår lite extra och jag blir lite extra kär. Lizz är mitt allt ❤
Sen finns det kvällar när jag inte orkar, när jag påminns om att tex tävling är orealistiskt! En sån hade jag i fredags, var själv vilket aldrig händer en fredag (skulle ner till min andra halva men blev ändrade planer till lördag). Men då kom jag på att Adgala skulle ha en IK1:a helgen därpå, men det är slut för solizz. Tankarna på att inte stå där vid pinnen, göra en runda där jag går och är så jävla stolt över oss – det ä slut! Vissa saker går inte att skriva hur det känns, det är tomt, det är en saknad som inte går att beskriva. Jag är långt ifrån en tävlingsperson men i Hassela lossnade det för oss, det var så sjukt roligt! Jag är Elin evigt tacksam att hon fick mig att anmäla mig, vi avslutade på topp och det kommer jag leva på väldigt länge.

Sist men inte minst Fredrik, vi ses så ofta vi bara kan och jag har hittat den bästa killen på alla tänkbara sätt!. Blir mer och mer kär och det Fredrik får mig att känna har jag aldrig känt förut och det är så häftigt och härligt. Nästa år kommer bli en fantastiskt år, mycket mera till tillsammans är vad det blir nu. Jag längtar massor tills pendlandet är över och tills vi kan ha en vardag och ett liv tillsammans.
image

image

Foto Alex Fyhr


image
Så ett känslomässigt kaos är mitt liv just nu, massa roligt som ger massa energi och kärlek och sen saknad av Fredrik och en ovis framtid med min prinsessa som är tungt.

Första jakten

Ännu en helg med killen som ger mig fjärilar i magen och gör mig löjligt varm inuti, tänkt just jag fick den bästa ❤ Tanken var en lugn lördag men Fredrik och gammleman Zorro blev inringda till Eriksberg, så efter sovmorgon åkte vi iväg,  och så grymt roligt det var!
Så roligt att se hundarna hur dom jobbar, höra skillnad på skallen beroende på vad det är för vilt och allt är "bara" instinkter, det är så häftigt!
Kvällen var mys hemma med alla tre hundar och lite extra till Lizz, hon blev i lördags sju år gammal, grisöra och lite extra god mat!

Söndag var vi uppe tidigt, jakt på hemmaplan med jaktlaget och fick då se hund nummer två, unga Nelson.  Grymt roligt att se hur olika dom jagar. Även Lizz fick följa med och hob levde loppan i skogen, sprang precis som hon ville, pussa på grabbarna när dom kom tillbaka ❤

image

image

Under två dagar såg vi fyra älgar, en stor gris med hund efter, tre kultingar och rådddjur.

Super bra helg med mycket hunderi för alla hundarna samtidigt som vi hunnit med att bara vara tillsammans  ❤

image

Upp och ner minst sagt.

image

Hur börjar man, mitt liv är en blandning av otrolg lycka över att förmodligen få en valp i slutet av januari Alex Lass och Arne Sands Shep, något jag längtat efter i flera år, lycka över att ha en underbar andra halva Fredrik som gör att jag mår otroligt bra och längtar efter när vi inte ses och sen en sten i mitt hjrta, Lizz ögon. Gråstarr konstaterades för dryga två veckor sen och efter prat med veterinärer, underbara stöttade vänner och familj har jag tagit beslutat att inte operera Lizz ögon, hjärtat och mitt ego säger såklart operation men det går inte att vara ego nu, jag tänker på Lizz, det är hennes bästa som är viktigast i mitt matte hjärta. Lizz kropp är redan nu förtidspensioneras pga artros i vänster bak + höger bak och bogskada, hon hatar Djursjukus, gillar inte att bli hanterad av folk hon inte känner (inlagd 3 dygn efter op), tål inga smrtstillande mediciner, operation garanterar inte att det blir bättre pga att man inte ser allt eller hur man ska förklara,  jag vill inte låta henne gå igenom allt detta. Kommer inte ihåg sist det gjorde så ont i  hjärtat som det gjorde när jag fick diagnosen. Jag är medveten om att jag inte vet hur länge till jag får ha min älskade älskade Lizz men vi njuter och som hon är idag är hon fortfarande en helt fungerande hund som är så galet livsglad, leker och kampar i koppel varje dag påväg till dagis, leker med sina pinnar, vallar som vanligt och leker lite lydnad. Kan inte tänka mig ett liv utan Lizz samtidigt som jag vill sätta Lizz behov och egenheten framför mitt ego. Hur kan man tycka om en hund som otroligt mycket, min älskade otursfågel ❤❤

Lydnad.

Lydnad tycker jag och Lizz verkligen är roligt men när man inser att alla ljud tar för mycket energi att få bort tappade jag suget, min tanke var att starta ettan men med ljuden i inkallning och hopp tog mitt engagemang slut!

Nu har vi en ny kollega och vän, med de en nytändning och sen vi la ner lydnaden har det hänt en hel del, Lizz kropp har sagt nej till agility (tanten Lizz bog och atros gör sig påmind efter agility, dvs hallt och väldigt stel) så hyr vi inomhushall blir det bara lydnad,  tråkigt men vill ha en glad hund som inte har ont såklart ❤  Sen är målet inte tävling utan träning och ha roligt ihop, kommer det ljud så gör det det!

Och visst kan man aldrig ha för många leksaker, blev en från Dogmanila som Lizz tyckte var super bra : )

image

IK1 i Huddik

Känslan är fortfarande kvar,  jag är så otroligt stolt över Lizz och min presentation på IK1:orna i Hudiksvall.
Lördagen var vi start nummer 8, bra för att man hinner se lite drag, hur fåren reagerar på hundarna, lätta eller svåra att dela mm. Visste sen innan att djuren skulle passa oss men endå blir jag äckligt nervös, nervositeten gick bättre att kontrollera nu om man jämför med första tävlingen och tror mycket att det var för att Elin vet hur jag blir, vi gick tillsammans och kollade linjer, få en bild av hur vi skulle göra. Bollade tankar och bara att man kan dubbelkolla så man tänker rätt gör så mycket, bästa Elin!
Skickade höger och Lizz var tajt sista 15 minutrarna och sen lyssnade jätte dåligt på framdrivning, tog inte mina ligg men tog dom fint genom grindarna och väl genom grindarna lyssnade hon fint. Fösningen kändes helt ok, gick lungt och Lizz var riktigt rolig att köra, jag hann ladda om från den icke kommunicerande framdrivningen och tyckte jag styrde henne bra, hon hade lite svårt att känna av vart hon skulle trycka så blev mycket styra!
Resten av banan flöt på, på andra försöket delade vi och väl framme vid fållan hade både jag och Lizz lite energi kvar, jag skickade åt fel håll, Lizz blev vid och orkade inte springa fullt ut men tillslut fick vi in dom, känslan av att vi genomfört banan och dessutom med en underbar känsla på vissa bitar, jag var så galet stolt över oss ❤❤

Söndagen hade vi nummer 16, jag trodde jag skulle få lida fram tills min start men försökte mentalt tänka bort tävling på förmiddagen, jag behövde spara min energi tills det var våran tur och försökte istället vända det till att hinna titta hur andra gjorde och fram tills nummer 13 gick det helt ok. När 13 gick hämtade jag Lizz och på en gång mådde jag illa, blev super nervös och när nummer 15 körde stod jag och bokstavligt skakade, fy fan!
Skickade höger och Lizz var inte lika tajt och hon LYSSNADE i framdrivning, jag hade en plan som jag fått av Alex och Elin och den fungerade YEY!!! Blev lite krokigare när jag styrde(måste lära in bättre korta flanker) men en grym känsla när hon kom ner med fåren sen bara njöt jag, jag och Lizz gjorde tillsammans en grym fösning, jag stöttade och la henne rätt, kontrollerade farten och kunde gå bakom henne och vara stolt och njuta, gåshud ❤❤ Vi fick 18/20 poäng.
Delningen hade jag också lite hjärna i, tog det lungt, utnyttjade att fåren ville gå och Lizz kom in rätt lungt (för att vara hon). Sist var ränna och där dog min hjärna igen, skulle gjort det magkänslan sa men tid slut och jag var åter igen så galet nöjd, vi hade mål och det var en kontrollerad framdrivning och en snyggare delning och som plus hade jag en otroligt känsla på fösningen.
image
Ibland blir man hemma blind och tycker inte vi utvecklas men såg protokollet från Eknäs IK1 2013 och siffrorna talar för sig själva, vi har utvecklats och jag är rikigt riktigt stolt över min älskade hund, vi har tillsammans vågat oss över min akilleshäl igen och jag fick mersmsk. Jag vill tillbaka till känslan vi hade på framdrivning och crossen – eufori kan man kalla det för ❤
image
Vi hade aldrig fått uppleva det här om inte Elin peppat oss i mängder och fått mig tro på att vi kan, utan stöttade Elin hade vi åkt med som hejarklack men inte tävlat själva. Väl på plats peppade även Sarah, Alex, Marie och Elionor massor och det betyder så mycket, få bekräftelse på att det såg fint ut och att jag gjorde en bra runt, viktigt när självförtroende behöver jobbas på i tävlingssammanhang!!!

Även mina kompanjoner gjorde riktigt fina rundor, Alex Bic är nu godkänd vallhund, Elin och Myss såg jag lördagen med en super fin rundaoch så fin fålla och delning, Marie och Elionor topp 10 placeringar söndag, tror alla åkte hem med dyra hundar för det var dom ❤

Underbar helg som vi kommer leva länge på ❤❤ Blir det nog inga mer tävlingar i år men 2016 ska vi ut och testa igen, för vi kan, jag och min älskade Lizz ❤

Peter Nilsson läger

Hur ska man komma ihåg alla träningspass, allt man gjort under semestern när man inte skriver någonting på en månad, olätt helt enkelt men lite kommer jag ihåg. SVAKs läger hos Peter Nilsson kommer vi mer än väl ihåg, två grymma dagar med super bra träning, fantastik god mat och träffa nya fårochvallnings galna deltagare.
Funderade påväg till lägret på vad jag hade för mål och vad jag ville ha hjälp med men kom inte på något på rak arm, nu låter det som vi är fullärda och kan allt och så är det inte allt, långt ifrån men eftersom jag gått för Peter rätt många gånger nu så tänkte jag att han känner oss och när han ser oss i hagen kommer han se saker på en gång som jag såklart inte allt tänkt på – och exakt så blev det. Delningar är jag rätt bortskämd med eller hur man ska skriva, Lizz gillar att springa in, hon behöver ingen lucka utan hon typ blundar och springer, problemet med det sättet är att det går lite för fort in, svårt att veta vilka djur man exakt kommer att dela av osv. Vi eller rättare sagt jag fick hjälp i har jag mera ska utnyttja dragen (riktigt kass på det) och sen lugnt tillsammans välja vilka djur som ska åt vilket håll, för att sen kalla in Lizz i den lucka vi gjort tillsammans, då kom Lizz in mycket lugnare och var mera säker på vilka djur vi skulle ha, såklart! Svår men roligt träning och på bara ett par delningar fick jag in känslan i hur man skulle göra, och vilken skillnad, en aha upplevelse för oss båda tror jag!!!
image

image

Upptag, upptag och upptag är våran svaghet. Dag två tränade vi upptag med en bra övning med hjälp av stålpar och en stängd fålla, låter kanske konstigt med en stängd fålla men det var riktigt bra. Anledning var för att få bort panik känslan hos hundarna när dom kommer till kl 15 (om man såklart skickar höger), där skär många hundar in för att så snabbt som möjligt ha kontroll över djuren, tillexempel Lizz. Att ha en hund som är tajt är ju inte ”farligt” eller så men det skapar en stress hos såväl får, hund och förare som inte är önskvärd. I upptaget ska ju hunden presentera sig för fåren, tryggt och kontrollerat ta tag i djuren och visa vägen. Lizz presentation är inte så, hon kommer snabbt och tajt in som gubben i lådan, jag måste lägga henne för att få djuren att lugna sig, tar upp Lizz igen, hon ligger på för hårt så  fåren springer för snabbt igen, lägger Lizz och så fortsätter det, inte trevligt eller hamoniskt får fåren eller Lizz.
Övningarna med stäng fålla gick ut på att man kunde lägga hunden när man såg att den tänkte in mot djuren, trycka ut med rösten för att sen låta den gå, samtidigt som fåren ju inte kom någonstans, hundarna kunde lugnt ta våran press och tänka ut för att sen kl 12 läggas och inget hände där heller, fåren stod där dom stod och när hunden var lung och trygg öppnade någon fållan, fåren gick ut och hundarna fick jobba på, var dom för på så ligg och snabbt efter ett lugnt fram så dom hela tiden hade kontakt med djuren men inte fick springa på. En bra övning och delar i den kommer vi absolut att träna vidare på.

Grymma dagar med Elin och Martina och våra trötta duktiga flickor ❤ ❤ ❤
image

image