Lydnad.

Lydnad tycker jag och Lizz verkligen är roligt men när man inser att alla ljud tar för mycket energi att få bort tappade jag suget, min tanke var att starta ettan men med ljuden i inkallning och hopp tog mitt engagemang slut!

Nu har vi en ny kollega och vän, med de en nytändning och sen vi la ner lydnaden har det hänt en hel del, Lizz kropp har sagt nej till agility (tanten Lizz bog och atros gör sig påmind efter agility, dvs hallt och väldigt stel) så hyr vi inomhushall blir det bara lydnad,  tråkigt men vill ha en glad hund som inte har ont såklart ❤  Sen är målet inte tävling utan träning och ha roligt ihop, kommer det ljud så gör det det!

Och visst kan man aldrig ha för många leksaker, blev en från Dogmanila som Lizz tyckte var super bra : )

image

IK1 i Huddik

Känslan är fortfarande kvar,  jag är så otroligt stolt över Lizz och min presentation på IK1:orna i Hudiksvall.
Lördagen var vi start nummer 8, bra för att man hinner se lite drag, hur fåren reagerar på hundarna, lätta eller svåra att dela mm. Visste sen innan att djuren skulle passa oss men endå blir jag äckligt nervös, nervositeten gick bättre att kontrollera nu om man jämför med första tävlingen och tror mycket att det var för att Elin vet hur jag blir, vi gick tillsammans och kollade linjer, få en bild av hur vi skulle göra. Bollade tankar och bara att man kan dubbelkolla så man tänker rätt gör så mycket, bästa Elin!
Skickade höger och Lizz var tajt sista 15 minutrarna och sen lyssnade jätte dåligt på framdrivning, tog inte mina ligg men tog dom fint genom grindarna och väl genom grindarna lyssnade hon fint. Fösningen kändes helt ok, gick lungt och Lizz var riktigt rolig att köra, jag hann ladda om från den icke kommunicerande framdrivningen och tyckte jag styrde henne bra, hon hade lite svårt att känna av vart hon skulle trycka så blev mycket styra!
Resten av banan flöt på, på andra försöket delade vi och väl framme vid fållan hade både jag och Lizz lite energi kvar, jag skickade åt fel håll, Lizz blev vid och orkade inte springa fullt ut men tillslut fick vi in dom, känslan av att vi genomfört banan och dessutom med en underbar känsla på vissa bitar, jag var så galet stolt över oss ❤❤

Söndagen hade vi nummer 16, jag trodde jag skulle få lida fram tills min start men försökte mentalt tänka bort tävling på förmiddagen, jag behövde spara min energi tills det var våran tur och försökte istället vända det till att hinna titta hur andra gjorde och fram tills nummer 13 gick det helt ok. När 13 gick hämtade jag Lizz och på en gång mådde jag illa, blev super nervös och när nummer 15 körde stod jag och bokstavligt skakade, fy fan!
Skickade höger och Lizz var inte lika tajt och hon LYSSNADE i framdrivning, jag hade en plan som jag fått av Alex och Elin och den fungerade YEY!!! Blev lite krokigare när jag styrde(måste lära in bättre korta flanker) men en grym känsla när hon kom ner med fåren sen bara njöt jag, jag och Lizz gjorde tillsammans en grym fösning, jag stöttade och la henne rätt, kontrollerade farten och kunde gå bakom henne och vara stolt och njuta, gåshud ❤❤ Vi fick 18/20 poäng.
Delningen hade jag också lite hjärna i, tog det lungt, utnyttjade att fåren ville gå och Lizz kom in rätt lungt (för att vara hon). Sist var ränna och där dog min hjärna igen, skulle gjort det magkänslan sa men tid slut och jag var åter igen så galet nöjd, vi hade mål och det var en kontrollerad framdrivning och en snyggare delning och som plus hade jag en otroligt känsla på fösningen.
image
Ibland blir man hemma blind och tycker inte vi utvecklas men såg protokollet från Eknäs IK1 2013 och siffrorna talar för sig själva, vi har utvecklats och jag är rikigt riktigt stolt över min älskade hund, vi har tillsammans vågat oss över min akilleshäl igen och jag fick mersmsk. Jag vill tillbaka till känslan vi hade på framdrivning och crossen – eufori kan man kalla det för ❤
image
Vi hade aldrig fått uppleva det här om inte Elin peppat oss i mängder och fått mig tro på att vi kan, utan stöttade Elin hade vi åkt med som hejarklack men inte tävlat själva. Väl på plats peppade även Sarah, Alex, Marie och Elionor massor och det betyder så mycket, få bekräftelse på att det såg fint ut och att jag gjorde en bra runt, viktigt när självförtroende behöver jobbas på i tävlingssammanhang!!!

Även mina kompanjoner gjorde riktigt fina rundor, Alex Bic är nu godkänd vallhund, Elin och Myss såg jag lördagen med en super fin rundaoch så fin fålla och delning, Marie och Elionor topp 10 placeringar söndag, tror alla åkte hem med dyra hundar för det var dom ❤

Underbar helg som vi kommer leva länge på ❤❤ Blir det nog inga mer tävlingar i år men 2016 ska vi ut och testa igen, för vi kan, jag och min älskade Lizz ❤

Peter Nilsson läger

Hur ska man komma ihåg alla träningspass, allt man gjort under semestern när man inte skriver någonting på en månad, olätt helt enkelt men lite kommer jag ihåg. SVAKs läger hos Peter Nilsson kommer vi mer än väl ihåg, två grymma dagar med super bra träning, fantastik god mat och träffa nya fårochvallnings galna deltagare.
Funderade påväg till lägret på vad jag hade för mål och vad jag ville ha hjälp med men kom inte på något på rak arm, nu låter det som vi är fullärda och kan allt och så är det inte allt, långt ifrån men eftersom jag gått för Peter rätt många gånger nu så tänkte jag att han känner oss och när han ser oss i hagen kommer han se saker på en gång som jag såklart inte allt tänkt på – och exakt så blev det. Delningar är jag rätt bortskämd med eller hur man ska skriva, Lizz gillar att springa in, hon behöver ingen lucka utan hon typ blundar och springer, problemet med det sättet är att det går lite för fort in, svårt att veta vilka djur man exakt kommer att dela av osv. Vi eller rättare sagt jag fick hjälp i har jag mera ska utnyttja dragen (riktigt kass på det) och sen lugnt tillsammans välja vilka djur som ska åt vilket håll, för att sen kalla in Lizz i den lucka vi gjort tillsammans, då kom Lizz in mycket lugnare och var mera säker på vilka djur vi skulle ha, såklart! Svår men roligt träning och på bara ett par delningar fick jag in känslan i hur man skulle göra, och vilken skillnad, en aha upplevelse för oss båda tror jag!!!
image

image

Upptag, upptag och upptag är våran svaghet. Dag två tränade vi upptag med en bra övning med hjälp av stålpar och en stängd fålla, låter kanske konstigt med en stängd fålla men det var riktigt bra. Anledning var för att få bort panik känslan hos hundarna när dom kommer till kl 15 (om man såklart skickar höger), där skär många hundar in för att så snabbt som möjligt ha kontroll över djuren, tillexempel Lizz. Att ha en hund som är tajt är ju inte ”farligt” eller så men det skapar en stress hos såväl får, hund och förare som inte är önskvärd. I upptaget ska ju hunden presentera sig för fåren, tryggt och kontrollerat ta tag i djuren och visa vägen. Lizz presentation är inte så, hon kommer snabbt och tajt in som gubben i lådan, jag måste lägga henne för att få djuren att lugna sig, tar upp Lizz igen, hon ligger på för hårt så  fåren springer för snabbt igen, lägger Lizz och så fortsätter det, inte trevligt eller hamoniskt får fåren eller Lizz.
Övningarna med stäng fålla gick ut på att man kunde lägga hunden när man såg att den tänkte in mot djuren, trycka ut med rösten för att sen låta den gå, samtidigt som fåren ju inte kom någonstans, hundarna kunde lugnt ta våran press och tänka ut för att sen kl 12 läggas och inget hände där heller, fåren stod där dom stod och när hunden var lung och trygg öppnade någon fållan, fåren gick ut och hundarna fick jobba på, var dom för på så ligg och snabbt efter ett lugnt fram så dom hela tiden hade kontakt med djuren men inte fick springa på. En bra övning och delar i den kommer vi absolut att träna vidare på.

Grymma dagar med Elin och Martina och våra trötta duktiga flickor ❤ ❤ ❤
image

image