Utvecklande.

wpid-img_20150606_125949.jpgSen Norge har vi inte vallat, känts som en halv evighet men nu äntligen fick vi till två pass! Min klippa Elin och jag lämnade Stockholm på förmiddagen för att åka till Åsa och våra får, min och en av Åsas behövde klippas och såklart frågar vi duktiga Elin. Såå roligt att se Elins utveckling och det är verkligen stor skillnad bara på någon månad, tackorna blev så fina och när vi endå hade dom i en fålla så kollade vi igenom klövarna!
Tanken var att valla efter fårfix och klippning  men vi hade lite is i magen och väntade ut regnet som såklart kom när tackorna var klara. Lunch och fylla på energi och då kom solen tillbaka, så skönt. Började med ett pass i hagen där fåren går nu, en rolig hage men lite svår vallad speciellt om man har en hund som gasar järnet. Tänkte verkligen att jag skulle behöva hålla i Lizz rätt hårt, bromsa mycket och bara fråndriva för att få ner lite tempo men jag blev väldigt positivt överraskad, tycker inte att jag behövde säga till henne att lugna sig så mycket som jag tänkte. Norge resan har verkligen gjort enormt stor skillnad på Lizz, hon är vidare i flanker, har ett mera hur ska man uttrycka sig…ett lugn i kroppen, tänker mera.
wpid-img_20150606_153012.jpgSå svårt det här med vallning, för några år sedan så började jag bråka med att ”walk on” betyder verkligen bara framåt, gå med djuren och ska du lite höger eller vänster ber jag dig om det. Låter konstigt men jag har haft en plan. Stressen i att hålla ihop alla fåren gjorde att Lizz blev en damsugare, hon åt massa bajs och var heelt slut efter en fårflyttning mellan hagar. Så för att få ner tempo och stressnivå har jag inte uppmuntrat att hon ska känna av sig utan bara lyssna och gå fram. När hon nu tänker mera och inte äter samma mängd bajsar så har jag lite glömt att träna mot målet som såklart är självständig hund bakom djuren som känner av dragen, puttar där det behövs och trycker på lagom. Där kommer Alex in, min bästa Alex. Hon sa bara ”låt henne jobba” och nu tycker jag att det är stor skillad, bara idag tänkte hon alla, hon petade på båda sidorna och var inte så stressad så hon åt bajs. Kommer inte göra såhär med nästa hund men vad är det man säger, alla sätt är bra förutom dom dåliga. Även jag som förare har utvecklas, hoppas jag…genom dom snart fem år jag ägt Lizz och skulle problemet komma tillbaka har jag andra planer att testa.

Myss har Lizz problem fast tvärt emot, hon är för vid och även det har landat, lagomt avstånd och Elin kan lätt få in henne mera på djuren om hon blir för vid, så roligt att se samt att alla visslingar satt idag, dom är grymma och också utvecklats MASSOR i Norge, farliga på tävlingar i sommar.

Sen lilla Ell, även hon kom ihåg det vi gjorde i Norge, ger man henne utrymme att göra rätt gör hon det, hon känner av och blir mer och mer. Verkligen så otroligt roligt att träna unghund, svårt men utvecklade. Med matte Åsa gör hon svårare saker såsom att gå åt vad hon tycker är fel håll med mera men vi gick tillbaka till där vi slutade sist. Kommer skriva det tusen gånger till men Norge har verkligen utvecklat våra hundar och oss som förare massor!

Vallningen är verkligen det jag har närmst hjärtat vad det gäller hundträning, att det finns sånna drifter i hundarna och sen kunna tillsammans kontrollera dom så det blir samkört, den känslan, den känslan är grym.