Nötvallens Ell

wpid-img_20150407_200426.jpgVissa hundar har det där, det där som gör att man tycker om dom galet mycket, trotts att det inte är ens egen/egna. Åsas Ell är en sån individ. 11 månader och ett riktigt bustroll. Det häftigaste och som jag värdesätter massor hos hundar är hennes omöjlighet till att stressa, ingen inre stress eller typisk border colle på tårna stress. Hon är energi  så det räcker och blir över men gör allt utan stress. Sätter jag mig med en klicker så börjar hon göra saker, stressar inte upp sig, kan ljuda lite men tänker och funderar vad fasen jag vill. I vardagen tar hon livet väldigt lätt, miljöstark, åka tunnelbana i rusning, jobba på hunddagis, inget som bryr fröken. Nu har hon varit med oss en vecka och börjar bli bekväm att leka Stockholmsliv så idag var första gången jag tyckte hon inte kunde hantera att det hände så mycket överallt, fick påminna ganska många gånger att fokus är mig och envishet är bra när man har hund, mycket mera avslappnad och motaglig för mig, brydde sig inte alls om allat annat trotts att henne stöd Lizz inte var med (vilodag för henne efter simningen). Har hag sagt att vardagslydnad är grymt roligt och utvecklade ?!?!
Vallningsmässigt har vi bara vallat ihop tre gånger och där blir hon mer seriös men den sidan tror jag kommer bli större när hon landar ännu mer i vad hon håller på med, tänder ett snäpp till.

wpid-img_20150415_115222.jpgEll och Lizz tillsammans vet jag inte vad jag ska skriva, räcker kärlek?!? Dom leker massor tillsammans och Ell lägger sig tätt intill Lizz så fort hon får chansen och Lizz som endå är van att vara själv och lite sur går med på allt, Ell får ta hennes mat, släpper ben så får hon smaka, lägga sig bokstavligt på henne på tunnelbana för att hon vill. Själklart är jag där och hjälper Lizz men hon curlara verkligen Ell.

Att ha Ell är ett ytterligare ett lyckopiller och jag är så otroligt tacksam att jag får ta hand om Åsas lilla tjej. Hon tillför massor och är verkligen bara en glädjespridare.

Gott och blandat

En av mina guldkorn har varit hemma över helgen, pratar om Snorska Alex! I lördags kom hon hem till Sverige, såklart tillsammans med Lass och Bic. Så roligt att se Bics utveckling i såfäl vardag men mest i vallningen. Såg han på får i söndagsmorse tillsammans med hans bror Tought men en sak i taget.

wpid-img_20150413_201735.jpgHelgen började med myskväll med lite Norrtälje brudar som jag saknat massor, få ihop logistiken på fyra hundgalningen är allt annat än lätt.  Tacosmys och mycket skratt. På kvällen åkte Sara och Sarah hem men Elin och Myss stannade kvar, mysigt och viktigt med kvalitetstid. Lördag morgon simmade vi först Lizz 10 + 10 minuter med jetstream 4 minuter per pass och Lizz jobbade på fint men tungt var det.

Vidare sen ut till Anneli och Mörkö för klippning av fyra tackor. Elin är en så häfitg vän, hon är verkligen ”in it to win it” och har bestämt sig för att bli en jävel på att klippa får och med tanke på hur lite hon klippt praktiskt blev jag väldigt överraskad över teknik och hur fort det gick, en timme tog allt men då verkade vi även klövarna när vi endå höll på mm. Mycket stolt vän, Elin är grym och en kompis jag verkligen ser upp till och har så roligt med ❤ ❤
Började även planera för en eventuell road tripp, vi får se hur det blir men blir det som vi tänkt kommer det blir helt galet underbara dagar, hoppas hoppas!

wpid-img_20150411_164555.jpgTvå veckor sen Lizz vallade och det är farten vi bråkar om, jag vill se att hon tydligt byter från ”walk on” till ”time”, på ”time”  sugs hon inte in och har ett mycket bättre avstånd till djuren, hamnar hon för nära måste hon överflanka och det är verkligen inget vi behöver träna på, det är det bästa sättet att jobba på hela tiden om man frågar Lizz själv. Time ska gå så pass sakta att hon man behöver gå och självklart peta in något får som går åt häger eller vänster men ingen pendlande rörelse, små pill är ok och behövs.

Två korta pass blev det och jag är absolut nöjd, alla pass är inte guld pass, men jag hade en plan, vi tränade tillsammans och jag hade en bra känsla när vi lämnande djuren. Vi jobbar på att vara teamet Solizz som jag vet att vi är i sommar, den känslan gör det så värt att slita och påminna om grunder, den känslan är den bästa som finns <3.
Även Ell fick två pass, rundade idag fåren vilket hon har gjort ett par gånger innan, mottaglig bakom djuren och började pendla och driva lite. Tror att hon med mera fårkontakt och träning kommer bli en fräck brud med mycket naturligt, hon är en vek tik som både är tacksamt och svårt, en utmaning att träna då Lizz inte alls är lika vek i hagen. Unghundträning är grymt roligt och utmanande, jag får själv stanna upp och fundera hur vi ska göra, tar hjälp av vänner som kan och tänker massor mellan passen.

Avslutade med ännu mera tacos hos Lisa och Marlene där även Alex var, lycka att träffa henne och bästa brun och avkomma. Myskväll och tidigt i säng, alla var riktigt trötta.

Pannkakstårta startade söndagen, Cap fyllde 1 år. Mysfrukost och sen ut till fåren, vi körde fem hundar, grymt roligt att se Bics bror. Dom är riktigt fina på får, lika men endå olika, eye, lydighet och självständighet men ingen tvivel om att hon är bröder.

wpid-img_20150416_221135.jpgLizz kändes rätt lugn, tyckte djuren var rätt tröga och då blir det mycket flankade så hon fick driva lite men med tankarna i bakhuvudet att hon inte riktigt känns hundar än så blev det ett kort pass.
Ell därimot jobbade på bra, rundade och är så skönt orädd, en tacka sa till henne lite två gången och hon stod kvar, hoppade bak lite och sen gick på lungt igen. Fåren delade sig lätt så inte helt lätt för en unghund, brydde mig inte så mycket om det, när jag ”pysshade” så tänkte hon runt. Händer saker varje pass och vi fick bra övningar av Alex att träna på, övningar så hon mera tänker alla och får jobba på ännu mera själv. Jag vill ha henne ( och såklart Lizz) på fötter så mycket som möjligt, det här fram – ligg – fram – höger – ligg – fram tilltalar inte mig även fast det såklart är en nödvändighet ibland men hundar på fötter, som känner av, jobbar på, trycker och släpper på trycket, det är en frän hund de!

Lär mig hela tiden och vallningen blir bara roligare och roligare för varje pass, varje hund och varje år. Så häftigt!