Alex

Vet ärligt inte hur jag ska skriva. Hur formulera man orden så att man gör dom rättvisa?  Hur förklarar man allt som känns inuti utan att glömma något?

Tanken är att få ihop ett inlägg om Alex, en av mina bästa guldkorns kompisar, ”sambo”, jobbarkompis,  träna hundkompis, mitt bollplank innan man somnar osv.

Trodde inte att jag skulle känna så mycket som jag gör. Jag har haft så sjukt härliga månader med Alex. Hon får mig att skratta,  ger mig energi,  säger alltid vad hon tycker,  stöttar och är precis en sådan kompis som man önskar att alla hade iallafall en av, och tänk,  jag har flera ♡.

Nu har Alex åkt tillbaka till Skottland.  Tillbaka till Mosse och Lotta. Helt plötsligt tog luften som slut. Fick en klump i magen och tänkte på alla små saker i vardagen som jag verkligen uppskattat.  Är inga stora saker egentligen men betyder massor. Bara som att rasta hundarna tillsammans,  tända ljus när man kommer hem, storhandla, åka till jobbet tillsammans, stöttning när livet är svårt, en oplanerade fredags kväll med film och inte känna tomhet för sin fina kompis är ju hemma.
image

Stor omställning nu när det ”bara” är jag och Lizz igen.  Vi trivs att bo själva det vet jag men vi trivs ännu liite bättre med sällskap av Bic,  Lass och matte Alex.

Tur att Skype finns och att flygplanen är uppfunna, i vår kommer jag och hälsar på och om jag längtar.

Jag saknar dig.