MIN BÄSTASTE…

…i alla kategorier och idag ska vi äntligen ses, Malin, Meja och hundarna kommer upp till Stockholm över helgen och det betyder MALIN HELG! Fuck avståndet mellan oss (Skövde-Stockholm), Malin är den person som ligger mig varmast om hjärtat, som jag vet alltid finns vid min sida, som alltid förstår, alltid får en att skratta, som sparkar mig i rumpan när det behövs- bästaste bäst helt enkelt!

Annonser

SAKNADE SOMMAR.

image

image

image

image

image

Åh dagar som idag, gråa, blåsiga och kalla saknar jag sommaren lite extra mycket.  Vart är värmen, sena kvällarna, badandet,  vallningen,  äta grillad mat, shorts och allt annat som hör sommaren till???

Nu ska jag gymma på och Lizz ska cykla så vi är fit for fight i sommar.

LÄRA KÄNNA EN NY INDIVID.

wpid-IMG_20140226_083508.jpg

wpid-IMG_20140226_083706.jpg
wpid-IMG_20140226_083629.jpg
wpid-IMG_20140224_203343.jpg

Har under en dryg vecka passat en av Annelis hundar, Leo. En kille jag aldrig träffat men Åsa sa att det var en riktig Sofie hund så varför inte! Såklart hade Åsa rätt, vilken skön kille. Barnslig 18 månaders hane som knappt visste vad han hette. Barnslig är ett väldigt plus när jag tänker och pratar hund om det är på rätt sätt, lägga sig på tunnelbanan på rygg och leka med sig själv,  åla runt mm när det finns plats. Helt enkelt där det passar tycker jag barnslighet är underbart.  Sen i vardagen som att  gå bredvid i koppel mm vill jag ha fokus först på vad vi gör och när det finns får även barnsligheten komma in!

Leo tog livet i stora staden bra, trodde själv alla ALLA på tunnebanan var hans kompisar som han kände, hundar som människor men när han sen med lite vägledning kom på att det bästa stället att vara på var bredvid mig tänkte han mera bort allt annat. När han kom i det här ”var här” så började den barnsliga sidan, det är ju tråkigt att bara sitta/ligg eller stå hela tiden så varför inte lägga sig och leka lite och jag tänkte bara ”söööta gulliga unge” och sen när det kom folk så ropade jag på han och han kom snabbt upp med hakan i knät – Sofie hund!

Träna in saker gjorde vi mer eller mindre ingenting alls samtidigt som vi inte gjort annat är att träna (vara aktiva tillsammans) i mina ögon, vara kvar i buren när man öppnade den, lära sig ord som ”då här i från” om han fastnade på en fläck (luktig hane), ”var här” på promenad och tunnelbana, hanteringsträna när jag bar han i rulltrappan (dels tyckte han det var riktigt äckligt plus all hans päls och rulltrappa kändes inte som en så bra plan).
Leo var allt annat än pigg på kvällarna och då ”tränade” vi inte ens…men jag petar i vardagen och att koncentrera sig i vardagen tror jag är minst lika jobbigt som att börja med konster av olika slag även fast det såklart också är roligt.

FINA FLAX

Imorse fick jag låna Saras flat kille Flax för en renovering  på hundfrisörskolan på jobbet. Flax är en så härlig och glad prick som svansade på med mig och Lizz när vi lämnat matte. Under utbilningen dvs bad, tork och klipp var Flax en toppenelev och stod så snällt på bordet.
Strax efter lunch kom jag från mini och hämtade han och vilken snygging. Glad så han inte visst var han skulle ta vägen gick vi en dagispromenad med mini hundarna och det var som Flax aldrig gjort annat, gick där bredvid/bakom hela tiden, lite intresserad av brudarna men inga problem alls.
Jag som är mer eller mindre allergisk mot koppel släppte han efter en kortis i navelsträng och vilken duktig kille, han följde fint efter några påminnelser att följa mig och komma första gången jag ropade men herregud hunden bor på landet och där träffar man inte den mängden hundar, luktar inte alls lika mycket och är inte alls samma störningar så jag tycker Flax tog storstadslivet mycket bra.

Nu är han påväg hem med husse och kommer nog sova gott i natt efter denna intensiva dag. Tack för lånet Sara, du har en väldigt trevlig kille!!!

wpid-IMG_20140213_170746.jpg wpid-IMG_20140105_144456.jpg

MÅNDAG 10 FEBRUARI 2013

Början på förra veckan var verkligen tung. Var nere och ledsen, tom på energi och allt kändes jobbigt och ingenting riktigt roligt. Det är okey att ha några sådana dagar sen är det dags att ta tag i problemet och anledning till att man mår och känner som man gör och svaret är lätt – jag och Lizz är inte de team jag  vill att vi ska vara, hon har sin egen agenda på vägen till och från jobbet. Hennes agenda är ungefär valla bilar, valla folk, stressa i koppel, springa när hon är lös, leka med pinnar, fladdra vid min sida med mera. Tråkigt nog godtar inte jag den, typiskt med så tråkig matte! Jag vill ha det lugnt i vardagen och nu har jag efter peppning/tips  av min bästa sambo, kramar fulla med kärlek och peppa av Åsa och stöttande sms av min fina Louise  bestämt mig att verkligen försöka allt jag kan med hennes nivå för det är det som stör mig/oss mest.

Så ny vecka nya tider. Slarvade lite med cyklingen förra veckan pga att humöret mitt inte var det bästa men idag har vi cyklat och det är ett glädjemoment i vardagen nu, jag får se henne röra på sin lilla kropp och hon ser lite nöjd ut när hon travar bredvid mig. Även smått börjat träna in ett ”work”, svårt när det blir ”fel” sida, hur ska jag stå, ha mina händer rätt, hon ska få in ett nytt rörelsemönster med rumpa och hela kroppen mer eller mindre.  Roligt med något nytt att pilla med. Ska även träna mer på att hon själv ska vara aktiv på lådan för att lära sig att det går att röra rumpan motsols in till mattes ben.

Vårat mål, så nu jävlar, ny vecka, nya möjligheter och bara jag som kan göra det bästa för att just min och Lizz vecka sa bli så bra som den kan bli.

 

Sue

Sue är en av Alex tikar, en väldigt trevlig hund både inne och utanför vall hagen. Nu har Sue flyttat och även om hon inte är en ”Sofie” hund så är det tomt hemma, So so saknas hemma men det var rätt helt klart rätt beslut. Mer om varför på Alex hemsida.

KRAMEN

image

image

image

image

Idag kom min underbara Åsa upp till Stockholm en snabbis för att hämta hem sin Leia och kramas.  Åsas kramar gör mig lugn,  slappnar av och är man små ledsen kan man gråta en skvätt och sen känns allt mycket lättare.

Vad skulle jag göra utan dig, vill inte veta! Puss min fina fina vän.

LITE NERE

Slutet på januari har varit en ganska tung period. Lizz svarar bra på cyklingen och dom något längre promenaderna men det är så tråkigt. Låter vell hemskt men jag har inte hund bara för att ha som sällskap, då är bc fel ras. Jag vill ha en träningskompis, en andra halva som hela tiden är med på alla äventyr och är en väldigt stor del av mitt liv och som ger dom där kickarna vid träning. Självklart gör jag allt jag kan för att rehaba Lizz och ser målet framför mig – vi tillsammans i fårhagen men vissa dagar är det svårt…Dagar då hon känns så spattig, orolig i kroppen och man riktigt ser på henne hur mycket hon vill. Dom som känner Lizz vet att hon är en lättstressad tjej och mer eller mindre vila i två månader tackar vi mer än gärna nej till.

Saknar vallningen. Saknar sammarbetet. Saknar känslan. Saknar överraskningarna hon gör.