2014

Jag har inga nyårslöften för 2014 utan mera tankar om hur jag vill ha det.

Det viktigaste är att Lizz blir träningsbar igen och inte har ont. Saknar så att valla med min svarta vezzla ❤

Jag ska verkligen försöka få till minst tre pass i veckan på gymmet och vara noga med knärehab träningen. Vill så gärna kunna springa i sommar och då kommer det krävas massor i vinter/vår.

Knät har dagar då det fortfarande gör ont, känns svagt och jag verkligen tröttnar på all träning som behövs och delvis små anpassningar som kan störa mig så otroligt men ska försöka bli kompis med knät istället och lite inse att det kommer ta ett tag till innan det känns som innan skadan (gick endå med ett trasigt knä dryga 1,5 året).

Har länge haft tankar på hur jag själv vill utvecklas och göra. Tänker 100000000 olika tankar varje dag men 2014 ska jag våga mera, våga prova och inte vara rädd för att det kan gå fel, kanske inte bli som jag tänkte men jag provade faktiskt och gjorde allt jag kunde.

Är riktigt taggad på 2014 och jag sa att 2013 skulle bli vårt år med säger bara 2014 – mitt och Lizz år!

Annonser

ÅRET 2013

Tänker inte gå igenom månad för månad i min årsresumé i år. Istället blir det ett inlägg om saker jag spontat kommer på under dagarna som gjort detta år till just 2013.

Det första jag tänker på när jag tänker 2013 är min och Åsas helt underbara vecka när vi åkte runt i Sverige, bodde i tält, vallningens kurser, sol och bad. Spendera massa tid med min stora syster som jag tycker så otroligt mycket om. Tycker om låter så löjligt när man ska förklara hur mycket jag tycke om Åsa, hon är bara underbar, en vänn som finns i vått och torrt, mitt bollklank i alla lägen.

Tänker man vidare på hunderiet tänker jag på våran första IK1 start. Jag, Sofie Björken har tävlat med min flickunge Lizz och det kändes så sjukt sjukt  bra. Skit poäng och var lång från snyggt men vi klarade det, obeskrivligt underbar känsla. Solizz ❤

Ett ord som beskriver en stor del av 2013 är mitt knä. Otroligt jobbigt innan någon trodde på mig, allt krigande och att inte känna sig hörd av läkarna. Det var en stor vinst att få tiden där, 17/4 för titthålsoperation och en sån lättnad att vakna efter operationen…frågade pappa som satt bredvid mig hur det hade gått och han svarade bara ”du kommer bli helt bra och kan börja jobba om fyra veckor”. Får gåshud när jag tänker på det, galet vad jag var glad och hög av alla mediciner!!!!

Sen att Alex även bestämde sig för att komma hem i år,mycket bra beslut. Att även hennes Lass hade med sig valpar hem till Sverige gjorde ju inte saken bättre. Varit så roligt att följa valparna från dom var i magen och låg och sparkade. Lass är verkligen en häftig hund och det tog imot att ta beslutet att inte ta en valp men tiden passar faktiskt inte men vem vet vad som händer i framtiden! Bor ju faktiskt med en av hennes avkommor och han har tagit plats i mitt hjärta, underbar envis kille, fina Bic!

Under året har jag även passat några border collies och det har verkligen varit utvecklande. Vad trivs jag med för hund, linjer mm. Hur reagerar dom på allt från press till lek, spännande! Tre stycken har fastnat men pga väldigt olika anledningar. Först ut Nic, cool kille i nya miljöer, gose gris och en jäkel på får, absolut en Sofie hund med en tydlig avklapp och stooor vilja att vara tillags (ovanligt på bc…not). Sen kom tiken med stort S Slipp, åh vad jag saknar dig fina hund. En så positiv och trevlig tik i sig själv, lite mera utmaning hos fåren då hon tog press lite på fel sätt enligt mig men blev snabbt samköra under dom pass vi hann med. Slipp var med på min och Åsas gotlands vecka. Sista som lämnade avtryck var Ajsak, en 10 månaders import från Mosse och Lotta. Stressad kille men som Slipp en väldigt härlig attityd till livet. Efter en vecka med otroligt mycket jobb runt rädslor kände jag verkligen hur denna pojke inte var en Sofie hund, rädslor är bland det värsta jag vet och kräver så otroligt mycket hela tiden hos ägaren. Tid och engagemang finns men hans stress på det pallade inte riktigt jag, vi jobbad på under den korta period han var hemma och framsteg blev det, men stress och rädslor tillsammans är verkligen ingen lätt kombo.
Tre olika hundar på gått och ont som var riktigt roliga att passa och träna med.


Hundhimlen  har även fått en ny ängel, älskade älskade Diva. Beskriva oss på några få rader går inte så koppierar in inlägget om saknade saknade du ❤ https://solizz.wordpress.com/2013/05/17/vi-fick-lana-en-angel/ Första kuser var med dig, du har gjort mig till den hund nörd jag är idag och det är jag evigt tacksam för :-*

En förändring har varit jobbig under 2013. När man själv inte kan bstämma och styra hur andra väljer att göra i sina liv. Förändringen blev så stor och är fortfarande jobbig. Minnerna är så många och nya minnen kommer upp på nya platser. Men vem vet vad som händer framöver – jag kan inte bestämma det och då försöker jag inte lägga massa energi på det, det ger liksom ingenting.

Det har varit fler än en relation som har utvecklats under 2013, kompisar som gått från mera ytliga till guldkorn, personer man anstängt sig för att lära känna bättre och med det har jag lärt känna mig själv ännu bättre och även såklart personerna i fråga, vilka dom är vet dom som vet…luddigt men jag förstår och det är det som är viktigast, ibland skriver man i gåtor.

Året avslutades inte riktigt som jag ville, min älskade hund helt vilandes i koppel pga bogskada. Få veta varför hältan kom efter aktivitet ville jag ju så klart men endå svårt att smälta när man får höra det, hon hade även atros i vänster bak tass. Artrosen är absolut inget ovanligt på en medelålders bc men även det jobbigt att höra. Nu äter Lizz tillskott varje dag och kommer göra alla sina år framöver för att minska tillväxten av artrosen. En del i rehab var laser behandlingar på Kungens Djurhälsa. Där har vi varit två gånger varje vecka för att påskynda läkningen i bogen. Gör allt som kan hjälpa henne nu så vi får bästa möjliga bild om förbättringar/samma resultat och kan göra nya planer efter återbesöket 16/1-14.

Björkarö har även växt massor under 2013, underbart ställe. Så glad att jag köpte hund av Anneli och fick en extra mamma: ). Lugnet, tryggheten och familjen Wallin är jag så glad att jag lärt känna mer och mer. Hade i våras ”turen” att vara sjukskriven under lamningen så lärde mig massa utav att bara sitta där inne i stallet. Även för första gången i mitt liv hjälpt en tacka med sin lamning, så häftligt att vara med om.

Grekland, värmen, kvällarna, bada i massor, bada naken osv….behöver nog inte gå in på vad jag tycker om Grekland och Lottas hus, det är u n d e r b a r t!


En till tatuering har det även blivit. Valde mellan två olika ordspråk och det här är mera jag. Den andra handlande om att vara stark men den påminde så mycket om tråkigheter under 2012. Riktigt nöjd och snart är det ett nytt år, kanske något motiv eller så vem vet?!

Midsommar 2013 var jobbig för så många minnen kom upp, som tur var så var jag med min bästaste bästa Malin i Skövde. Tillsammans blev det en mysko men roligt natt! Malin och jag har setts a l  l d e l e s för lite under 2013 men Malin har sin gulliga dotter Meja och jag jobbar heltid och har ofta helgerna planerade. Som tur är finns ju mobilerna. Malin kom upp efter min operation och överaskade mig. Ringde på och jag halltade mig till dörren och öppnade och där stod en barnvagn. Stängde nästan dörren igen för jag blev så förvånad och undrande och då hoppar Malin fram och KRAMKALAS. Så otroligt glad över att ha Malin i mitt liv och snart ska det firas 23 åringarna med bästaste bäst.

Årets sammanfattas väldigt bra av min tatuering tycker jag – Life isn´t about waiting for the storm to pass, it´s about learning how to dance in the rain.