VARDAGSLYDNAD OCH DET DÄR KOPPLET!

Lite funderingar en onsdag eftermiddag. Jag är verkligen ingen koppel fantast. Det är inte själva kopplet i sig som jag tycker illa om utan hur många använder snöret mellan handen och halsbandet. Det dras, ryckas, viras runt magen mm. Går hunden för långt fram drar matte/husse tillbaka hunden för att hunden sen igen går framför och ytterligare ett drag bakåt kommer. Hundar som verkligen idiot drar, den hunden bygger med tiden upp muskler och känner tillslut inte av att den halvstryps, låter för mig inte som en jätte mysig promenad för varken ägare eller hunden. Hundar som går och lucktar lite här och där och ägaren bara går på, hunden dras lite är bak, stannar och lucktar och sen dras med i kopplet.  Ägare som låter hunden bestämma vart det ska luktas, följa john lek = promenad.

Självklart kan jag små dra i Lizz när hon är kopplad men målet är att inte behöva använda det. Drar det i hennes koppel är det för att hon är så pass långt framför att kopplet är rakt, då vill jag att hon själv hitta tillbaka till min vänster sida. Detta är något jag börjat tänka mer och mer på sen jag fick kommentaren ” Lizz är inte alls stress smal på samma sätt som hon var förut” och mycket tror jag ligger i att hon är mera inrutad nu och jag är konsekvent i det jag säger och gör. Går hon framför mig så känner hon av ett drag i halsbandet (eftersom kopplet är sträkt) och jag upprepar vad hennes uppgift är,”här”. Går hon framför igen så tar jag ta i hennes halsband alltenativ päls och tar  utan slit tillbaka henne till min vänstersida och säger med en mera bestämd ton ”här” för att sen gå på igen.
I början var det riktigt drygt att inte släppa igenom, vara konsekvent men främst att inte belöna henne muntligt så mycket.  Vid inlärning belönar man ju såklart men sen när hunden vet så blir det ju en vardag som man självklart ska ta hand om, visa för hunden att den gör rätt men nu när jag vill få ner hennes stressnivå räcker ett ”bra”, hon tittar nöjt på mig och svansen går lite men hon behåller den nivå hon var på innan jag berömde. (Självklart är jag inte heller mer än människa så vill jag bara gå, prata i telefon eller något som gör att jag inte orkar engagera mig i Lizz åker selen på – då är det bara att dra på framåt).

På samma sätt jobbar vi när hon är lös (vilket hon är nästan överallt förutom buss och tunnelbana), och då framför allt ordet ”här” och med ett bra ”här” blir hon betydligt lugnare. Blir ju även ”frihet under ansvar” då hon är lös, hon får göra allt hon vill, lukta lite överallt, kissa/bajsa när dom vill mm om hon lyssnar på mig. Jag vill även att det ska vara Lizz som har koll på mig och inte värt om. Är hon lös ska hon följa mig, klart hon kan fassna på fläckar som alla hundar men går hon brevid mig lägger jag det största ansvaret på henne, hon har fått en uppgift att följa mig.

560070_10151551344610155_1034541370_n

Vardagslynad är f’*n inte lätt men väldigt roligt och tycker jag ger samma resultat. Tror många skulle få ut så mycket mera av sina promenader om dom la lite mera grunder för vem gillar massa onödigt vardags tjat?!

Annonser