PUSS

252319_10151572283065155_2090974621_n

Annonser

LAMMNING PÅ BJÖRKARÖ

Dagarna bara rinner iväg och jag har inte tid eller prioriterar annat än bloggen justt nu men en liten uppdatering behövs helt klart.
Helgen har spenderats ute hos Anneli med  familj med Åsa. Annelis dorper mottagar tackor skulle lamma och jag vill lära mig hur allt går till allt med lammning.  Under bara två dygn som vi var ute lärde jag mig allt från hur man adopterar bort ett lamm (olika sätt beroende på omständigheter) hur man hjälper till och drar om klövar samt huvud vill ut samtidigt, hur en tacka better sig innan hon ska lamma,  märka, väga med mera, glömt några saker säkert men varit fullt ös och hjärnan har gått på högvarv. 284267_10151572282475155_1521795138_n
302933_10151572282880155_103870529_n
524792_10151572283380155_1440440219_n
Fick till ettt pass att träna fålla med Lizz, något vi inte gjort på länge, flera månader pga mitt knä. Måste säga att jag var nöjd med passet även om vi inte fållade in alla en enda gång men sammarbetet kändes bra, jag kände mig ganska lung när jag stod där och pulade. Försökte själv koncentrera mig mera på fåren och inte på att Lizz gick rätt, väldigt sällan hon tar fel på höger/vänster så måste lära mig att lita på att hon gör sitt bästa och rätt.
9363_10151572282760155_106271122_n
253221_10151572283255155_1929947441_n
Kvällarna har som alltid ute på Björkarö bjudigt på goda middagar och hundsnack, mysigt!  Tre riktigt trötta hundar med hem igår och två fnissiga, trötta, glada mattar tankande på information om lammning!

OBESKRIVLIG TACKSAMHET.

Under de tre månader jag nu varit sjukskriven har livet verkligen varit en berg och dalbana.  I början var det helt ok, sova ut på morgonen, klickerträna med Lizz och bara mysa vi två.  Man kan ha det så under en period, en väldigt kort period, sen blir det för enformigt. Slutet på februari och början på mars var det jätte tufft, läkarbesöken tog massor energi, många tårar rann och vi kom inte så mycket framåt, inga nya svar eller inbokade undersökningar. Gjorde nästan ingenting, sov massor.

Vill kunna uttrycka mig hur mycket allt stöd hjälp mig men det går inte, obeskrivligt.

Obeskrivligt hur mycket alla peppande sms betytt.
Obeskrivligt hur mycket alla peppande, stöttande pm på facebook betytt.
Obeskrivligt hur vissa samtal gjort så otroligt mycket.
Obeskrivligt med överraskande gäster.
Obeskrivligt att jag har så många fina vänner.
Obeskrivligt  hur underbar min familj är.
Obeskrivligt hur alla som kunnat och haft möjlighet har hjälp mig med Lizz,

Denna period har verkligen varit en ny erfarenhet. En mycket jobbigare resa denna gång än 2012. Men nu kan jag äntligen börja se ett slut på allt det här. Vissa dagar nu är också tunga, träna gör ont och ibland vill jag för mycket för fort, tappar suget att träna och tycker lite synd om mig själv men tänker då på hur långt jag kommit i min resa, och det går ju inte att ge upp på upplopppet,  skulle ju vara att slösa bort allt slit jag lagt ner, det går bara inte och då tar jag tag i träningen igen!

L Y.C.K.A

Underbara två dagar med min bästaste bäst, Malin Under två dygn har vi suttit ihop och timmarna har gått för fort. Massa snack om allt, skrattat i massor, fika i solen, kollat film, sovit, hjälpt mig att tvätta håret,  varit på Ikea och kramat och pussat massor på hennes underbara dotter Meja.
61978_10151563361225155_14071227_n 72161_10151563361285155_145430268_n 488124_10151563361335155_1450432289_n  603627_10151563360925155_54773710_n
551330_10151563361070155_1689092392_n

Min underbara bästa vänn,  så otroligt glad att ha dig i mitt liv!

OPERATION.

Det första jag gjorde när jag vaknade var att fråga min fina pappa som var med under dagen hur det såg ut, vad hade dom gjort mm. Pappa hade under tiden jag sov redan pratat med min kirurg och få dommen var som jag vet inte vad, mycket går att förklara men inte dehär, dom hade hittat felet, lagat och jag kommer bli helt ÅTERSTÄLLD!
Onsdag var jag ganska dåsig efter alla piller och saker man får insprutat i ”flygplanet”. När vi lämnade Sophia Hemmet så gick vi den korta biten hem och helt sjukt, DET GJORDE INTE ONT ATT GÅ. Det som av och till gjort i dryga året gjorde nu inte ont!

Var en meniskskada, spricka i främre menisken som var några centrimeter. Spickan och den del som var under togs bort ( drygt 15%).  Citodon och Voltaren lever jag på nu, för att det inte ska bli svullet och göra så ont. Nätterna är jobbigast just nu, sova stilla på rygg, med högläge på höger ben. Van att alltid ligga på sidan så vaknar och får sätta mig upp några gånger, fylla på med piller och somna om. Detta gör att jag sover mycket på dagarna, dels av medicinerna och sen att små vakna några gånger.

Redan nu märker man skillnad, tagit av det stora bandaget som fixerade knät att vara rakt. Nu är det bara ett lager på knät, kompresser och skyddande plast över såren som jag tror är två stycken. Om 10 dagar ryker även bandage nummer två. Så fort knät inte gör ont eller är svullet så jag ska börja med korta promenader och rehab träning. Har en månad på mig att komma tillbaka helt (sjukskriven en månad) vilket jag skulle hinna bra på, taggad!

Nu har jag ett mål och det är helt underbart, jag kommer bli helt bra igen. Nu dunkar knät ganska bra och gör ont men med moroten att i sommar kunna springa igen, gör det inte så mycket att det gör ont nu.

MOT ALLA ODDS

Mot alla odds. Serie som går på Svt1 tisdagar mellan 20-21. Så häftigt och peppande att kolla på. Rullstolsbundna, proteser, olika sjukdommar som cp, döv, blind och andra funktionshinder. Dom är på en expetition genom skog och öken.

En är cp skadad och berättade lite om sitt liv, han gick i särskola som liten och kan nu inte plugga vidare mm pga av att man inte kan söka in med särskolebetyg…en väldigt konstig regel, varför ska inte alla få samma chans???

Väldigt inspererande program, värt att kolla på!

image

BILBESIKTNING

Startade veckan med besiktning av Alex bil. Kom dit vid sju tiden och fick tid 8:20, så drygt en timme att ta död på,  lätt med Alex som sällskap!

Lite promenad, Lass och Lizz fick busa av sig lite, köpa te för att hålla värmen,  snacka hund som alltid (nu har vi lite mera verktyg i våran vertygslåda, vallandet av bilar, cyklar, barn och hundar. Kommer aldirg försvinna helt på knas bruden min men ett mera avslappnat sätt, vilja ha koll kommer hon fortsätta med men inte valla). Sen måste man ju passa på att miljöträna lite, trappor,  upp på grejjer mm!

image

En besiktning kan ju inte gå felfrit och en jäklans dragkrok strulade men efter sparkar, hammaren och två envisa brudar fixade vi såklart det också ; -)

image

image

KRITIK

Riktigt duktiga hundtränaren finns det gott om. Idag fick jag positiv feedback av en, en grym kompis som också är en jävel på hund. Feedbacken handlade om hur Lizz utvecklats i vardagen. Vardagslydnad är något jag tycker är väldigt roligt men svårt i vissa situationer och det gäller att hela tiden vara med på vad som händer. Kanske det låter som jag går och blå stirrar på Lizz hela dagarna och så är verkligen inte fallet, men när situationerna uppkommer gäller det att korrigera och inte släppa igenom.

Lizz är en hund som lätt stressar upp sig, låter, kan inte sitta still mm och jag är en matte som kommunicerar väldigt mycket men lite på fel sätt ibland, jag pratar och diskuterar lite väl viket bara gör Lizz ännu mera förvirrad och stressad.
Haft den tanken i bakhuvudet under en period och redan nu märks det skillnad. Jag tycker hon är coolare, piper lite mindre och vi tjatar inte ut våran relation. Att sen även en underbar kompis som samtidigt är en jävel på hund även märker skillnad till det positiva, hur glad blir man inte då som matte och hur stolt blir man inte över oss.

Lizz betyder så otroligt mycket för mig och kan jag hjälpa henne komma ner på jorden ytterligare, självklart hjälper jag till! Ska i dagarna få lite nya tips på vallande av bilar (gjorde hon redan rejält när jag tog över henne, smyger, använder sitt eye men går aldrig ut, aldrig visat att hon skulle vilja ut och stoppa eller hämta). Det jag skulle vilja ändra på är att hon ska kunna gå mera avslappnad, hon kryper inte fram men spänner kroppen på ett felaktigt sätt, gå promenad ska vara avslappnat och trevligt, inget extra knäck som trafikpolis!

Lite suddigt inlägg men det här är den bästa delen med hundträning, man kan verkligen alltid lära sig mer och man gör allt tillsammans, jag och Lizz, SoLizz!
432255_10150678479045155_317041736_n

MIN MOROT

Svett, vara helt slut, träningsvärk, klara mer än vad man tror, pressa kroppen till max, testa på nya övnigar – åh vad jag längtar!

Saknar verkligen träningen nu. Tränat lite överkropp under sjukskrivnings tiden men det blir inte som man egentligen skulle vilja ha det. Nu värmen jag upp med lättare vikter istället för att springa en kortis, måste vid varje övning tänka på hur det känns i knät. Så kommer det ju vara efter operationen också men då har jag ett mål, ett klart mål – jag ska tillbaka och kriga på gymmet på ”riktigt” igen.

Under tiden fram till mitt mål har jag massor av delmål. Gå i trappor utan att det gör ont, gå en promend utan att det gör ont, gå i en fårhage utan att det gör ont, träna hund utan att det gör ont, kunna springa igen – den dagen då kommer en Sofie Björken springa med ett leende i hela ansiktet, det lovar jag!!!
735166_479958945390676_1986448629_n

Det har jag aldrig provat tidigare, att operara mitt knä  – så det klarar jag säkert : -)

OVISHETEN

Nedräkningen har börjat och jag börjar bli lite nervös och pirrig i magen. Nervositeten kommer inte av att sövas ner, gå in i knät och ”grejja runt” eller att vara på sjukhus så varför vrider det sig i magen när jag tänker på 17 april 2013?
Ovisheten är svaret, inte veta vad dom kommer att säga, att jag efter jag vaknar från narkosen vet vad som var fel, om dom (vilket dom bara MÅSTE) hittar felet.

När jag vaknar kommer läkarna ha en plan, en plan för hur vi ska gå vidare (jag slipper bråka och gråta för att någon ska förstå). Så taggad på rehab, så taggad på att komma tillbaka, nu JÄVLAR!!!