HUR KAN DET TA SÅN TID?

Tankarna är många, besviken på vården, varför tar allt så lång tid, varför ska man behöva ligga på så jävelusiskt för att det ska hända någonting?! Jag är inte 70 + med 20 kg övervikt – jag är en ung vuxen människa som är aktiv och tar hand om min kropp. När ett knä då inte orkar mer och går sönder borde det ju finnas en anledning och hade inte jag varit så på som jag varit tror jag fortfarande jag suttit och väntat på remiss till nått ställe som tar veckor att få tid hos, men sån är inte jag!!!

jimm 016
Har under en dryg månad nu varit hos
1, Husläkaren med ett så sjukt dåligt bemötande (dig känner jag igen med en mycket dryg ton), dryg och dumförklarande ( jaha vilket avdelning vill du komma till frågar läkaren mig….ja, artro kanske?!). Gick därfrån med ett knä som gjorde tusen gånger ondare än när jag kom, kände mig liten, lite vattenfyllda ögonen för jag visste vilken resa det skulle bli, lilla jag ska få min röst hörd…jajjamen!
2, Remiss till Sophia Hemmet, artro sjukgymnast kollar hur jag lägger vikten på fötterna (är sne och överkompenserar med att stå mera på det skadade benent, höger), tycker därimot att jag har jämt musklade ben ( vilket husläkaren hängde upp sig på, varför hade jag inte varit hos någon sjukgymnast…för JAG vet hur man tränar).
3, Läkarcentrum och en ortoped kirurg, klämmer och tror på menisk skada.
4, Remiss till magnetröntgen
5, Efter att min läkare varit på semester i drygt 1 vecka får jag ÄNTLIGEN svar, men det luddigt och jag har massor av frågor om hur, var, varför!
6, Mailar tillbaka och vill veta mera, vad gör man åt det man sett, varför tror man på operation, vad kan det hjälpa?!
7, Väntat på svar men inget svar…inte svar på om sjukskrivning är uppflyttat, inget!

Visst har jag hunnit med några vändor men än är det inte klart, inte alls klart. Imorn ska jag till husläkaren igen men en annan läkare och ta med kirurgens utlåtande för att de ska skicka en remiss till Sophia Hemmet igen, dom har alltid varit trevliga, förklarat och hjälpt till.

Saknar min vardag, trivs så bra med min vardag, en blandning av allt som jag mår bra av att göra, jobba, träna hund, träna min egen kropp, umgås med fina vänner och älskade familj, åka bort på små äventyr mm.
Allt detta sporrar massor nu, jag bara SKA tillbaka, punkt
Imorn ska jag se till att det blir mera fart på allt, vill ha mera svar, vad kommer hända, varför operation, varför inte?!

Annonser

DET MÅSTE KÄNNAS RÄTT.

Funderat länge på att göra en tatuering till och denna gång på ryggen/skulderbladet el revbenen. Visste ganska länge vad jag ville skriva men när jag tänk och tänk blev det fel. Texten är fin och ganska tung, och kändes rätt när jag kom på den ( betydelsen var att man inte vet hur stark man är innan man faktiskt måste) och det är sant. Men då hade jag inte känt eller varit med om känslan, att behöva fortsätta även fast ens liv rasade ihop så nu betyder texten för mycket och påminner mig om hur ont saker kan göra och hur jobbigt livet var då, saker som jag alltid kommer komma ihåg men som jag inte vill bli ”påmind” om dagligen, blir vara fel och är inte värt – låter kanske konstigt men så är det.

Daily-Motivational-Quotes-Its-about-learning-to-dance-in-the-rain

dance-in-rain

dancing in the rain

dancing-in-the-rain2

Vill ha något om livet,någon som känns som jag. Letar och letat i månader nu och äntligen tror jag att jag bestämt mig. det blir nog, ”life’s not about waiting for the storm to pass, it’s about learning to dance in the rain”. Ta vara på alla dagar, uppskatta livet oavsätt, vara rädd om livet och leva varje dag.

VALLNINGS VIDEO

Första passet som är filmat på mig och Lizz när vi vallar. NU känns det verkligen som att det är just vi som vallat, vi känns samkörda, det går betydligt lugnare och jag vet hur jag ska skicka Lizz, vart fåren tänker gå mm, dvs vallning är riktigt rolig nu.
Varit ute hos Anneli några dagar, bil ner till fåren, hjälp av Anneli och hennes Ids för att ta ut några baggar i paddocken för att hoppa in och sätta sig och köra med Lizz, varit guld att Lizz fått se får några gånger under min sjukskrivning. En sak med att just vara på kyckor är att jag måste vara stilla verkligen varit väldigt nyttigt. Lizz var lite mesig utan mig i mitten, äter mera snö och tittar tillbaka på mig några gånger.

Passet var lite ett ”checka” av pass, gå sakna kort,lite snabbare och längre, lägga sig när jag vissslar både i ”fram” och ”högervänster”.
Riktigt bra känsla efter passet och nu längar jag till i sommar, kurser, träningar och tävla, vi ska visa oss på nån Ik1:a.
Så glad att jag har Lizz som visat och lärt mig så mycket, hela vallningsvärden har Lizz visat för mig och en bättre hund att lära sig på finns inte, tack älskade hund för att du lärt mig allt du kan och det har gjort att vi nu kan lära oss och utvecklad tillsammas.

ETT MAIL

Har mobilen brevid mig hela tiden, när kommer maiet från Lennart, min ortoped som idag ska skicka svar från magnet rötngen. Många känslor i kroppen, rädd, glad, nyfiken, lättad, klump i magen…
Vad är bäst, jag tror och hoppas på att menisken är skadad på något sätt att det lättaste är att gå in med titthål och fixa till det. Då är man ”tillbaka” på nån vecka och bara skriva det gör att jag får ett leende på läpparna, vill tillbaka, slippa krckorna, jobba, träffa mina underbara vänner, träna min hund, möte våren, gå långpromenader.

Så ett viktigt mail, annars blir det såklart vidare utredning men vore så skönt med ett svar så man vet vad som kommer hända framöver, börja se ett slut på det här.