LIZZ, YOU´R AMAZING JUST THE WAY YOU ARE!!

för  ett år sen åkte vi till grekland med jobbet och jag var borta i 5 dygn från lizz. jag drömde på nätterna om henne men på dagarna och annars visste jag att hon hade det bra och att jag snart skulle få träffa henne.

Iår var hon på samma plats, hos våran bästaste hundvakt, våran lsa. vet att hon hade det super med sina ”syskon” slipp och jim men den här gånger har det varit galet mycekt jobbigare att vara utan henne, utan att sova brevid henne, höra att hon ligger brevid el under sängen.

lillebror jim och lizz på gotland sommaren 2011:)
senaste året har det hänt ganska mycket, personer som lämnat livet på jorden, blivit sviken och varit ledsen. lizz har alltid funnits där, fått stått ut med en ledsen matte som bara kramar på henne och det rinner tårar.
året har också haft fantastiska perioder, där all energi har funnits, det har bubblat i kroppen av känslor, av kärlek och jag bara hoppet runt och varit välrdens gladaste och lyckliaste tjej. då har också såklart lizz varit med, sett matte med stort leende på läpparna hela dagarna och massa damp.

lizz har aldrig backat, hon känner mig helt,jag är precis som jag, det finns en anledning till att det står ”youé amazing just the way you are” på min arm och på bloggen. hon behöver inte göra sig till.

lizz är en så stor del av mig, utan henne vet jag faktiskt inte hur jag skulle klara mig, känner mig otroligt ensam och otrygg utan lizz vid min sida. det är aldrig tomt hemma, jag är aldrig själv.

efter jobbet idag åker jag på en gång ut till lisa i norrtälje för att hämta hem min älskade vezzla. tanken på att krama och pussa på henne igen är varm, kan inte annat än att le när jag tänker på att jag ska få hem henne, kärlek.

UNGDOMSLÄGER LEKEBERGA.

bättre sent än aldrig heter det ju, så nu blir det ett inlägg om bästa lägret i år, vallning för Peter Nilsson i lekeberga.

förväntningarna på lägret i år var höga, vill utvecklas inom vallning och träna på saker som jag vet att vi har problem med och komma hem med massa verktyg att jobba med – och om vi gjorde.
lizz gick lungt, efter att fått in ett riktigt ”DU” på henne, så hon ska tänka och lugna ner sig.
det jag alltid har tyckt varit det svåraste med att köra lizz är henne fart, det ska gå fort heeela tiden och jag har bara hållt på snart två år och hjärnan hänger inte riktigt med hela tiden.
hon gick lungt, med svansen stilla, rätt attityd och känsla – känslan är galet härlig, man blir så stolt och glad att man kan utvecklas så mycket ihop ¨på så kort tid, hon litar på mig och när vi kör och jag har koll blir det så bra, inte alltid rätt men jag har koll och allt är såååå roligt.
när vi visade upp hundarna fick vi kommentaren ”trevlig komunikation”, det värmde, för jag tyckte inte jag skriker och behöver bråka med henne. vill ha det lungt och trevlig.


Bilderna lånade av louise.
Det vi tar med oss hem och träna på är:
1, alltid lugn fart ( när det ska gå fort så betonar jag away/comebay på annat sätt och med ett ”pysssh” ljud).
2, ligg är ligg på en gång, svart eller vitt, det finns ingen grå zoon.
3, ”du”, reaktion med ett tryck som jag lägger på henne, när hon tar imot min press släpper jag på den genom att backa nått steg och långsamt skicka iväg henne.
4, göra pauser när man kommer igen/blir rätt så att jag tydligare visar vad som är riktigt bra, klappa och prata med.
5, ha en plan varje gång, vad ska jag träna på, hur ska vi träna på det och vad är målet med passet.

självklart massa mera som jag fått med mig hem. super dagar med härlogt sällskap av Lisa, åsa och mickan med flera 🙂