Så fint.

Hur börjar man skriva när det är så galet mycket känslor och saker på gång?! Jag har ni tagit ett stort steg i mitt liv, sagt upp mig från Dog Planet och det är verkligen delade känslor. En tomhet och saknad att inte dagligt träffa mina fina vänner och kollegor Soffan och Julia, alla dagishundar där mina favoriter blir tunga att lämna. Samtidigt som jag känner saknad och en tomhet känns det så självklart, självklart att flytta ner till Katrineholm och börja ett liv tillsammans med Fredrik i ett nytt hus med våra hundar. Tänk att somna och vakna med världens finaste och bästa kille, ta hand om hundarna tillsammans, ha ett liv tillsammans. Det ska bli helt fantastiskt ❤

wpid-4-lizz.jpg

Foto Louise Karlgren

Lizz ögon känns inte som att dom har försämrats under våren men ser bra är absolut att överdriva. Sista veckan nu som hon behöver bo i Stockholm, sen blir hon husses hund tills jag och Min flyttar ner 1 Juli. Att ÄNTLIGEN kunna erbjuda Lizz ett liv på landet på heltid, det är ren jävla lycka i mitt matte hjärta. Hela tiden varit mitt mål och nu är det vara en dag kvar i stressen. Jag kommer självklart sakna min lilla Luz massor men vi har varit ifrån varndra rätt mycket under vinter/vår och se hur bra hon trivs på landet får mig att inte alls få skuldkänslor utan tvärt om, varm och glad att jag och Fredrik kan erbjuda det bästa för min prinsessa ❤

received_10209259427987717.jpeg

Foto Julia Indergand

Min växer och utvecklas hela tiden och hon var verkligen växt in i mitt och Lizz hjärta. 6 månader idag och väger 12 kg så ingen stor tjej. Varit rätt sparsamt med träning men desto mer vardag och bygga en bra relation. Nu känns Min rätt mjuk och lite spökig men sånt som kommer nu kan jag tänka, ingen ursäkt bara en spark i baken att finnas för henne och vägleda.

Om dryga två veckor åker vi till Norge och får lite hjälp med vallningen. Det lilla jag sätt gillar jag skarpt, nu vill vi bara ha lite övningar och hjälp att komma igång. Utvecklas tillsammans hos fåren med min lilla valp ska bli så förbannat roligt.

Annonser

Mina tjejer

Lizz och Min ❤ Vet inte hur jag ska beskriva mina älskade tjejer. Lizz tar livet med valp fantastiskt bra, är tydlig, tålmodig och leker sen två veckor tillbaka med Min både inne och ute.
Att se hunden som jag trodde jag skulle behöva ta bort i vintras leka med min lilla valp är en obeskrivlig känsla, mitt hjärta slår lite extra fort och jag kan inte sluta titta på dom, leker så fint och trivs i varandras sällskap.

image

image

Mina hjärtan ❤ Om man bara kunde förklara för dom hur fantastiskt mycket dom betyder för mig ❤

Gör det bästa för tanten!

Tanten Luz. Tänk hur en hund kan väcka så mycket känslor, det går inte att kontrollera utan bara kommer. Jag vet att Lizz ögon kommer bli sämre, men nu börjar det märkas. Första gången det blev tydligt var för tre veckor sen, jag fick en klump i bröstet och det gjorde så ont i hjärtat! Lizz älskar livet på landet och det är det jag ska erbjuda henne, tyvärr kan inte jag erbjuda det just nu idag men mina älskade vänner ska hjälpa mig att ge Lizz en pause i Stockholms livet, Anna och Åsa ni är guld värda ❤ ❤

Jag längtar så tills jag och Fredrik kan erbjuda det liv Lizz älskar, förmodligen bara månader kvar nu. Säga att jag längtar är så, jag har aldrig velat något sådär mycket, tänk att ha en vardag med våra fyra fina.

img_20151212_213040.jpg

 

Nu är Min hemma!!

Dryga två veckor sen Min flyttade hem. Galet hur man kan längta så länge och nu är det verklighet, jag har min älskade valp! Min är en glad och positiv liten skitunge med bra självförtroende, ostressad, tänkade och såklart helt galen!
Att fylla 25 år kommer jag knapt ihåg, det var min första dag tillsammans med Min och lilla valpen kastades rakt in i mitt liv som första dagarna var lite överallt. Just eftersom jag fyllde år så började vi med frukost på cafe, hade bara med mig Min och efter ett kort mingel somnade hon lungt och tryggt brevid mig på jackan ❤ Vidare hem till mamma och vuxna hundarna och äta lunch och bli firas av hela mammas familj ❤ Där skulle man kunna tro att åka runt slutade men sen Nyköping, mysig middag med vänner och en FÅR TÅRTA som mina fina vänner Åsa och Anna bakat ❤
Efter Nyköping började våran semester vecka, dags att lära känns den lilla valpen. Vi åkte ner till husse Fredrik i Örebro, kan det bli bättre, valp, min älskade tant Lizz, lekfarbror Harpo och min kärlek en hel vecka. tvek på de! Veckan vet jag inte riktigt vad jag ska säga om, Min vakande någon natt, sa till i buren och sen somnade om när vi varit ute, annars sov Min hela nätterna ca 8 timmar. Dagarna gick vi långpromenader med Lizz och Harpo med Min innanför jackan, Min somnade ofta snabbt och tryggt! Första äventyret var på torsdagen, då åkte vi ner till min Malin med barn i Skövde och myste, mat, vin och spel! Malin saknas massor i Stockholm men vi pratar så ofta vi kan, inte alltid lätt att få ihop när det är både barn och valpar i vardagen : ) Resan till Malin var första gången i egen bur i bilen och även det tog Min super lungt, somnade snabbt och inte åksjuk alls, så otroligt skönt!

Nu när Min är dryga 10 veckor börjar vi mera bli ett team, hon var som 8 veckor otroligt självständig, ville hon kolla på något så gick hon, helt obrydd av vart jag och dom andra hundarna var. Detta har vi jobbat massor på och det är det häftigaste med valp tycker jag, chansen att påverka så mycket, forma till en individ! Idag är Min mera mammig och tycker det är roligt att komma in till mig, som 8 veckors satte hon sig en meter ifrån och sen sprang iväg, skitungen!!! Vi har jobbat mycket med att byta när hon springer efter dom vuxna hundarna, att komma hela vägen in och när jag tar upp henne får hon godis för det är så tråkigt, varför hon inte får leka och gå lika långt som Lizz och Harpo förstår inte alls Min!!

V har hunnit med tre träningspass, tanken på det hon visat en så länge är ren glädje, hon bjuder på massa fina saker och jag ska bara försöka förvalta allt fint, hon tänker, stressar inte alls, helt enkelt precis det jag vill ha.

Min lilla unge ❤

img_20160201_125542.jpg

 

 

Fyhrs Min

Obeskrivligt.

image

En av dessa tre flyttar hem till mig, Lizz och Harpo om 48 dagar ❤ Fatta, 48 dagar tills jag får något jag bara drömt om i flera års tid. Min egna border collie valp och just för att hon är så speciell ska hon heta Min. Min första bc valp, Min första tävlingshund nu när jag vill tävla, Min ❤

Om 1 vecka och 6 dagar åker jag och Elin och hälsar på våra stjärnor. Att vi ska ha kullsyskon är så otroligt roligt, Lad och Min – vilket par ❤

Kaos

Har tusen saker jag skulle kunna skriva om, men allt bara väller över. Väller över av alla känslor som finns, längtan, lycka, saknad, frustation, kärlek, orolighet och allt där emellan står jag.

Harpo har nu kommer in i mitt och Lizz liv och helvette vad jag tycker om våran prins. Han är genuin på ett sätt jag inte riktigt kan förklara, han är en kille som sprider massa kärlek och busighet. Min prins kommer bo hos oss tills juni 2016 och sen ska han flytta hem igen, vi njuter så länge vi har han!

Nästa tillskott, valpen! Lass är TOK stor och nu är det inte långt kvar. Väntan just nu är psykisk terror, jag hoppas och hoppas varje dag och Alex uppdaterar  övertaggad valpköpare, bästa uppfödaren!!! Vill se bilder, hur ser dom ut, hur många tikar respektive hanar är det, längtar helt sjukt mycket. Vill köpa halsband, vill anmäla oss till tävlingslydnadsvalpkurs, mysa och träna massor!!!

Lizz, min älskade prinsessa ❤ Inte märkt någon försämring av ögonen och med Lizz njuter jag varje dag, att inte veta vad som händer i framtiden är tungt men jag bryter ihop och kommer igen! Se Lizz springa och leka med dagiskompisarna och våran prins, träna och hon försöker helhjärtat hela tiden, då njuter jag och mitt hjärta slår lite extra och jag blir lite extra kär. Lizz är mitt allt ❤
Sen finns det kvällar när jag inte orkar, när jag påminns om att tex tävling är orealistiskt! En sån hade jag i fredags, var själv vilket aldrig händer en fredag (skulle ner till min andra halva men blev ändrade planer till lördag). Men då kom jag på att Adgala skulle ha en IK1:a helgen därpå, men det är slut för solizz. Tankarna på att inte stå där vid pinnen, göra en runda där jag går och är så jävla stolt över oss – det ä slut! Vissa saker går inte att skriva hur det känns, det är tomt, det är en saknad som inte går att beskriva. Jag är långt ifrån en tävlingsperson men i Hassela lossnade det för oss, det var så sjukt roligt! Jag är Elin evigt tacksam att hon fick mig att anmäla mig, vi avslutade på topp och det kommer jag leva på väldigt länge.

Sist men inte minst Fredrik, vi ses så ofta vi bara kan och jag har hittat den bästa killen på alla tänkbara sätt!. Blir mer och mer kär och det Fredrik får mig att känna har jag aldrig känt förut och det är så häftigt och härligt. Nästa år kommer bli en fantastiskt år, mycket mera till tillsammans är vad det blir nu. Jag längtar massor tills pendlandet är över och tills vi kan ha en vardag och ett liv tillsammans.
image

image

Foto Alex Fyhr


image
Så ett känslomässigt kaos är mitt liv just nu, massa roligt som ger massa energi och kärlek och sen saknad av Fredrik och en ovis framtid med min prinsessa som är tungt.

Oss

Jag och Lizz. Så har det varit varje dag i dryga fem år nu och jag älskar vardagen med min galna tjej. Nu är det snart mina hundar som kommer sprida glädje och ge mig gråa hår, inte bara jag och Lizz längre. Självklart längtar jag ihjäl mig efter en liten, frågar ofta hur det är med fröken brun och planerat in en Norge tripp med Elin så vi kan åka och pussa på den lilla, men det är ett nytt kapitel! Ett kapitel som är en ny erfarenhet och ”vi” känslan ska förvandlas till ”oss” känslan.
Vi ska mjukstarta med att fina Harpo (boder collie/ladde/golden) kommer att flytta hem till oss om en vecka och bo med vad som kommer bli oss i sex månader. Halva tiden med bara Lizz och sen med valpen och Luz. Harpo passar in i min vardag och kommer bara att tillföra glädje, frågar man Lizz är jag säker på att hon skulle vilja ha han hemma föralltid.

image

Myspojken som kommer bli våran pris ❤

Om dryga tre veckor vet vi, blir det oss i slutet på januari, jag hoppas och vill så fruktansvärt mycket. Jag vill gå valpkurs, jag vill få träningskickar, jag vill känna känslan jag och Lizz hade på senare Ik1:an som också blev våran sista (pga ögonen och stress ihop med nedsatt syn är inte snällt, inte för en så lättstressad tjej som Lizz). Den känslan ska jag till igen och då med en ny hund, en valp som jag ska format och tränat upp, leende på läpparna när jag tänker på vallning med en ny hund, lära mig massa nytt och göra det jag brinner mest för, med en hund till. Fantastiskt. En dröm.

image

Bara älskar bebismagen  ❤

Första jakten

Ännu en helg med killen som ger mig fjärilar i magen och gör mig löjligt varm inuti, tänkt just jag fick den bästa ❤ Tanken var en lugn lördag men Fredrik och gammleman Zorro blev inringda till Eriksberg, så efter sovmorgon åkte vi iväg,  och så grymt roligt det var!
Så roligt att se hundarna hur dom jobbar, höra skillnad på skallen beroende på vad det är för vilt och allt är "bara" instinkter, det är så häftigt!
Kvällen var mys hemma med alla tre hundar och lite extra till Lizz, hon blev i lördags sju år gammal, grisöra och lite extra god mat!

Söndag var vi uppe tidigt, jakt på hemmaplan med jaktlaget och fick då se hund nummer två, unga Nelson.  Grymt roligt att se hur olika dom jagar. Även Lizz fick följa med och hob levde loppan i skogen, sprang precis som hon ville, pussa på grabbarna när dom kom tillbaka ❤

image

image

Under två dagar såg vi fyra älgar, en stor gris med hund efter, tre kultingar och rådddjur.

Super bra helg med mycket hunderi för alla hundarna samtidigt som vi hunnit med att bara vara tillsammans  ❤

image

Upp och ner minst sagt.

image

Hur börjar man, mitt liv är en blandning av otrolg lycka över att förmodligen få en valp i slutet av januari Alex Lass och Arne Sands Shep, något jag längtat efter i flera år, lycka över att ha en underbar andra halva Fredrik som gör att jag mår otroligt bra och längtar efter när vi inte ses och sen en sten i mitt hjrta, Lizz ögon. Gråstarr konstaterades för dryga två veckor sen och efter prat med veterinärer, underbara stöttade vänner och familj har jag tagit beslutat att inte operera Lizz ögon, hjärtat och mitt ego säger såklart operation men det går inte att vara ego nu, jag tänker på Lizz, det är hennes bästa som är viktigast i mitt matte hjärta. Lizz kropp är redan nu förtidspensioneras pga artros i vänster bak + höger bak och bogskada, hon hatar Djursjukus, gillar inte att bli hanterad av folk hon inte känner (inlagd 3 dygn efter op), tål inga smrtstillande mediciner, operation garanterar inte att det blir bättre pga att man inte ser allt eller hur man ska förklara,  jag vill inte låta henne gå igenom allt detta. Kommer inte ihåg sist det gjorde så ont i  hjärtat som det gjorde när jag fick diagnosen. Jag är medveten om att jag inte vet hur länge till jag får ha min älskade älskade Lizz men vi njuter och som hon är idag är hon fortfarande en helt fungerande hund som är så galet livsglad, leker och kampar i koppel varje dag påväg till dagis, leker med sina pinnar, vallar som vanligt och leker lite lydnad. Kan inte tänka mig ett liv utan Lizz samtidigt som jag vill sätta Lizz behov och egenheten framför mitt ego. Hur kan man tycka om en hund som otroligt mycket, min älskade otursfågel ❤❤